Stavhopp är en av de mest populära grenarna i den moderna friidrotten. Detta till trots har sporten faktiskt sina rötter i ett ganska simpelt ursprung. Den har nämligen utvecklats från ett praktiskt sätt att ta sig över vardagliga hinder såsom bäckar och diken. Idag ser man den istället som ett sätt att smidigt och effektivt ta sig över häpnadsväckande höga höjder.
Dagens stavhopp härstammar från 1850-talets Tyskland
Gradvis har sporten vuxit till den friidrottsgren som vi idag känner till och älskar. Men den blev inte en officiellt erkänd sport förrän mot mitten av 1800-talet – sedan 1896 är detta dock en given gren i sommar-OS. Namnet på grenen talar för sig självt och säger en hel del om vad den går ut på. Det handlar helt enkelt om att med hjälp av en stav hoppa så högt som möjligt över ett hinder.
Det finns vissa bevis som visar att en primitiv variant av stavhopp har utövats sedan åtminstone 1500-talet. Vissa menar till och med att även de gamla grekerna ägnade sig åt att utöva denna sport. Men sporten som vi idag känner till den har sitt ursprung i 1850-talets Tyskland. Då använde sig hopparna av trästavar tillverkade i bambu. Idag består stavarna istället av ett mer modernt material, närmaste bestämt kolfiber.
Syftet är att hoppa högt men det är också viktigt att springa fort
Syftet med stavhoppet är väldigt enkelt: att dra nytta av den uträtande rörelse som den böjda staven gör för att med denna svikt ta sig över ett hinder. Hopparen ska alltså hoppa så högt som möjligt och använda sin stav som en slags katapult för att svinga sig över ribban.
Man skulle kunna tro att allt handlar om själva hoppet, men grunden för detta läggs faktiskt i löpningen fram till ställningen:
- Hopparen ska springa så fort som möjligt fram till ställningen med ribban. Han eller hon bör hålla stegen jämna avseende längd men öka frekvensen i stegen ju närmare ställningen denne kommer.
- Förutom att springa mot ribban måste den tävlande även bära sin stav i bägge händer. Det finns såklart regler även kring hur detta ska gå till.
- Ju fortare hopparen springer desto större kraft kommer kunna omvandlas till det vertikala hoppet över ribban.